Tel: 0739 75 12 45
FRIDA BENDER
VEM ÄR JAG
Jag heter Frida Bender och är 40 år fyllda. Jag lever tillsammans med min sambo och våra tre barn i ett hus vid havet.
För ungefär 12 år sedan började jag så smått att lyssna på min kropp och dess signaler. Första gången var i samband med att jag var gravid med vår äldsta dotter och gjorde vad jag kunde för att undvika illamående.
Till en början hände det ganska sporadiskt och ofta omedvetet men med en utveckling som genom åren har lett fram till platsen jag befinner mig på idag. En plats som ständigt förändras, men som på riktigt började blomma ut för ett par år sedan.
Det var då jag tog beslutet att börja berätta för andra vad jag gör och hur jag tänker för att kunna äta precis vad jag vill och hur mycket jag vill och ändå vara mer tillfreds med min kropp än jag någonsin varit tidigare.
Att börja sätta ord på min upplevelse gjorde mig uppmärksam på och medveten om, på ett helt nytt sätt, min konstanta dialog som jag faktiskt har med min kropp och det i sin tur har bidragit till att jag upplever min kropps signaler ännu tydligare nu och jag värdesätter och gläds åt hela processen och upplevelsen på ett alldeles kolossalt och fantastiskt vis idag.
För även om 12 år är väldigt lång tid så har jag ägnat nästan den dubbla tiden dessförinnan, åt att leva på helt motsatt sätt.
Då kämpade jag med så strikta dieter och regler som möjligt för att trycka undan all form av känsla och guidning som ville komma fram inifrån.
Jag har testat alla bantningskurer och dieter som någonsin funnits på denna jord. Jag har svultit mig själv och hetsätit i perioder, jag har varit supersmal, supertjock och allt där emellan.
I några år var mitt förhållande till mat väldigt rubbat och jag for som en jojo upp och ner på vågen, men jag har också levt hyfsat "normalt" med en helt normal vikt under en längre tid.
Oavsett hur det såg ut på utsidan så kom jag dock aldrig till en behaglig eller sund plats i förhållande till mat och till min kropp, eftersom all värdering av mig själv bottnade i "hur duktig jag varit", det vill säga hur bra jag hade ätit och hur smal jag var.
Ett konstant kämpande som varken ledde till välmående eller den kropp jag längtade efter.
Jag vet exakt hur dränerande det kan vara att ägna oändligt mycket tid och energi åt mat och alla "får" och "får inte" och vad det gör med ens självkänsla när man känner att man inte har kontroll.
Det i kombination med att vi idag får höra nästan dagligen om allt som är skadligt för vår kropp och konstant blir påminda om hur vi kan gå ner i vikt, så är det inte konstigt att vi ibland tappar modet och känner oss förvirrade.
Men, allt det här kan få ett slut här och nu. Jag förstår att detta kan låta helt uppåt väggarna. Jag menar, alla vet ju att äter man fel sorts mat och mer än man gör av med så går man upp i vikt.
Men det är ett faktum att jag har levt i båda världar och att jag väger samma idag som jag gjorde under min värsta självsvältperiod. Då genom att äta så lite som möjligt och nu genom att äta precis vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill och det enda jag har förändrat är hur jag tänker.
Oavsett om jag äter mycket eller lite, när på dygnet jag äter och vad jag väljer att stoppa i mig, så har jag genom att endast lyssna till kroppens signaler hittat min idealvikt och den har varit densamma i 11 år nu, med undantag för tre graviditeter. Där av min absoluta övertygelse att det inte har något att göra med det du stoppar i dig, eller hur mycket eller lite du rör dig i förhållande till det du äter, det har enbart med dina tankar och känslor kring din kropp och maten att göra.