Har du varit med om att du äter och äter utan att bli nöjd eller med känslan av att det inte finns någon botten?
Mig hände det väldigt ofta förr i tiden.
Att ta ut svängarna bara lite extra, ledde för min del ofta till fullfjädrad hetsätning.
Vad är det egentligen som händer i ett sådant läge?
För att se sambandet med vad som händer när vi äter något i en så pass överdriven mängd att vi inte kan relatera till den längre, får man backa rätt så många steg.
Ofta så startar den här onda cirkeln faktiskt redan i vårt försök att göra ”rätt”.
När vi bestämmer oss för vad som är nyttigt och onyttigt, lagom och för mycket, rätt och fel, byggs motstånd upp kring maten.
Så trots att du gör det du anser vara ”rätt” så uppstår motstånd, eftersom du i processen av att välja rätt måste bortse från din egen guidning.
För att välja ”rätt” måste du ge upp friheten att känna efter.
För att välja ”rätt” måste du frånta dig möjligheten att känna dig tillåten att välja vad du vill.
När vi tar beslut utifrån vad som är "rätt och fel" och väljer det som är "fel", då kan heller inte annat än motstånd uppstå.
Dessa premisser innebär att det blir en obalans oavsett vilket du gör.
Upplevelsen blir kanske att du inte har något stopp, någon självkontroll eller karaktär för att du vill fortsätta äta, men det är inte överdriven konsumtion av kakor, pommes eller pasta du är ute efter, det är känslan du vill åt.
För att du via maten exkluderat din egen guidning, din frihet, din kärlek, din värdighet, din tillåtelse, är det via maten du försöker återställa känslorna.
Men känslorna sitter inte i maten och därför hetsäter du förgäves.
Känslan inför maten måste därför skifta först, vilket du gör genom att förändra målet från att göra "rätt" till att "må bra".
När du söker det som får dig att må bra i stunden, måste du lyssna på din egen guidning och när du ger dig möjligheten att känna efter vad som känns bäst redan från början, har du också tillgång till guidningen som talar om när du ätit alldeles lagom.
Comments